Några ekon från helgen

Det är många som har hört av sig efter förra helgen. Här är några av de hälsningar vi har fått:

Tack för slit och släp, tack för glädje och djup, tack för engagemang och entusiasm!
Många positiva kommentarer har vi fått.
Många fick den ”påfyllning” de behöver.
Bön och arbete är en oslagbar kombination.
Allt gott!
Håkan E Wilhelmsson, domprost

***

Jag är så glad att jag var med. Underbart sätt att musicera!
Det enda jag ångrar är att jag inte fick hört mer av den brittiske brodern — han sa bra saker! — Michael i kören

***

Tak for nogle dejlige kirke dage.
Det var så smukke og fredfyldte andagter og selvom vi ikke sad på korsiden denne gang, så prøvede vi hvordan det er
at opleve det mere intenst fra en anden vinkel.
Tusind tak for et fantastisk arrangement med mange forberedelser. Vi håber I vil gentage det i fremtiden. — Marianne, Köpenhamn

***

Det var jättefint att vara där, sjunga med i sångerna, be tillsammans … — Sigrid

***

Det var en underbar upplevelse hela helgen! TACK! — Lena

***

Tack för att ni gjort ett så strålande jobb och gjort detta möjligt!!! Ni är underbara — Björn

***

När jag gick in i Domkyrkan i morse och såg kyrkan utan stolar igen, och såg ikonerna, så gick en sådan härlig våg av lycka genom kroppen av allt fint som den helg inneburit som vi har bakom oss. Det känns bra!
Tack för fin gemenskap! — Josefina i planeringsgruppen

Sunday Eucharist sermon

Just like last time we have asked for permission to put the Sunday Eucharist sermon, given by our guest from Taizé, online. Here it is — a Swedish translation can be found in the previous post.

***

Luke 1. 26-38

Let’s sit down and think about things. Let’s sit down and see what is possible. We can assess the risks, see what lies within our capacities and then make a decision. Does that seem familiar to you? Is that the famous Swedish rationality? It’s also very British!

The Gospel reading we’ve just heard challenges this outlook. The text is there to tell us of the origins of Jesus, but it also presents us Mary as the model of the believer who listens. In that respect, she is a model for us all. For listening is at the heart of any relationship. Without listening to the other, nothing can grow or develop.

The Bible tells us practically nothing about Mary – she is a young girl, betrothed to be married. She is not portrayed as someone looking for meaning in her life, we’re not told of any preparation that she has been through. We’re not told she’s strong or pious in her belief.

Yet, Mary will be at the centre of an event which will change the course of human history. God’s messenger, Gabriel, comes to her. He calls her “full of grace”, God’s free gift of love is bestowed upon her. He assures her that the Lord is with her.

But Mary stands before an abyss. She cannot see what lies in front. However,  it is an abyss where everything is given freely. That is where listening begins. That is where we start to take the risk of loving.

The first reaction is not one of overflowing joy, but of being perplexed. But Gabriel does not reject Mary because of that. He enters into her fear and reassures her of God’s favour. He reveals that the child she will bear will be called Jesus, Son of the Most High and his kingdom will have no end.

But Mary questions what is being said. How can this be? Mary is awake. There’s nothing passive in her. She has to reply to what is being asked and can therefore express her disbelief. She reacts, she engages herself in this event. Her questioning leads to further revelation, becomes the meeting point with the one who is before her.

Gabriel continues to explain that the child will come from God, like every gift. “For nothing is impossible for God” These six words. Let us listen to them. Let us remember them. At the same time they excite and disturb us. Excite us, because something deep within us seeks the risk of love, wants to live the adventure of faith. Disturb us, because we’re often content with what we have. It’s easier to stick with what we know. And fatalism marks our time. But what excites us is what lies deepest.

To begin listening to what is God’s plan in our life, and in the life of our church communities, we have to go beyond our conceptions of what we can or cannot do and place ourselves at the level of what is possible for God.

We have to undergo a continual conversion in our way of seeing life to give birth to the gift which God has placed within us. Our Christian life is about living on the edge, on the threshold. Like Mary we stand on the edge of an abyss. Are we ready to cast ourselves into that abyss and let ourselves be carried by grace?  

And so, Mary replies simply; “Here I am, the servant of the Lord; let it be with me according to your word.” God has forced nothing. Yet God can do nothing without the trust of Mary. Because she understands that all is free gift, that she is trusted, she can trust in return. Let us pray those words with Mary.

And Gabriel leaves her. The moment when Mary gave her trust will carry her through everything else she will have to experience. Everything hangs on the thread of that trust. That trust remains fragile. It’s not about being strong, but about welcoming God’s gift and living from that.

When we take the risk of trusting in God’s free gift, then we receive Christ and like Mary give him to the world.

“Lord, let it be with me, with us, according to your word, for with you, nothing is impossible.”

Söndagens predikan

Precis som förra gången har vi fått lov att lägga ut predikan från söndagens högmässa här på mötesbloggen. Här är den i den svenska översättning som studentprästen Eva Månsson Carleheden läste. Det engelska originalet kommer i nästa inlägg!

***

(Predikotext: Lukasevangeliet 1:26–38)

Vi sätter oss ner och tanker igenom det. Vi sätter oss ner och ser vad som är möjligt. Vi går igenom riskerna och kontrollerar vad som ryms inom vår kapacitet, och sedan fattar vi ett beslut. Känns det igen? Är det den berömda svenska förnuftigheten? Det är också något mycket brittiskt!

Den evangelieläsning som vi just har hört utmanar den inställningen. Texten finns med för att berätta oss om Jesu ursprung, men den presenterar också Maria som en bild av den troende som lyssnar. På det viset är hon en förebild för oss alla, för lyssnandet är hjärtat i alla relationer. Om vi inte lyssnar till varandra kommer inget att växa eller utvecklas.

Bibeln berättar nästan inget för oss om Maria – hon är en ung flicka som är trolovad och ska gifta sig. Hon beskrivs inte som någon som letar efter meningen med livet, vi får inte höra om några förberedelser som hon har gått igenom. Det berättas inte för oss att hon är stark eller from i sin tro.

Ändå blir Maria en viktig person i en händelse som förändrar hela mänsklighetens historia. Guds budbärare, Gabriel, kommer till henne. Han kallar henne ”full av nåd”, hon får ta emot Guds kärlek som en gåva, gratis. Gabriel försäkrar henne om att Herren är med henne.

Men Maria står framför en avgrund. Hon ser inte vad som ligger framför henne.

Det är emellertid en avgrund där allt är en gåva. Det är där lyssnandet börjar. Det är där som vi börjar ta den risk som det innebär att älska.

Hennes första reaktion är inte överflödande glädje utan förvirring. Men det får inte Gabriel att rata henne. Han går in i hennes rädsla och ger henne ny tillförsikt: Gud vill henne väl. Gabriel berättar att barnet som hon kommer att föda ska heta Jesus, den Högstes Son, och att hans rike inte ska ha någon ände.

Men Maria ifrågasätter det han säger. Hur ska det kunna bli så? Hon är vaken. Det finns inget passivt i henne. Hon måste reagera på det som hon blir ombedd att göra, och därför kan hon uttrycka sin misstro. Hon reagerar, hon engagerar sig i det som händer. Hennes frågor leder till att mer uppenbaras, de blir den punkt där hon kan möta den hon har framför sig.

Gabriel fortsätter med att förklara att barnet kommer att komma från Gud, som alla gåvor. ”För inget är omöjligt för Gud.” De sex orden. Låt oss lyssna till dem. Låt oss minnas dem. De fyller oss med förväntan, och samtidigt oroar de oss. De fyller oss med förväntan, för något djupt inom oss letar efter kärlekens risk, vill leva trons äventyr. Gör oss oroliga, för vi är ofta nöjda med det vi har. Det är lättare att hålla fast vid det som vi är vana vid. Men det som fyller oss med förväntan är det som ligger djupast i oss.

För att kunna börja lyssna till vad som är Guds plan för våra liv, och för livet i våra församlingar och kristna gemenskaper, måste vi gå bortom våra föreställningar om vad vi klarar och inte klarar och ställa oss på den nivå där det handlar om vad som är möjligt för Gud.

Vi måste hela tiden låta vårt sätt att se på livet förvandlas om vi ska kunna föda den gåva som Gud har lagt inom oss. Vårt liv som kristna handlar om att leva längst ut på grenen, på tröskeln. Precis som Maria står vi vid en avgrund. Är vi redo att kasta oss ut och låta oss bli burna av nåden?

Och Maria svarar enkelt: “Jag är herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Gud har inte tvingat henne till någonting. Ändå kan Gud inte göra något alls utan Marias tillit. Eftersom hon förstår att allt är en gåva kan hon själv ge sin tillit. Låt oss be de orden tillsammans med Maria.

Och Gabriel lämnar henne. Det ögonblick när Maria gav sin tillit kommer att bära henne genom allt annat som hon kommer att uppleva. Allt hänger på tillitens tråd. Tilliten fortsätter att vara ömtålig. Det handlar inte om att vara stark, utan om att ta emot Guds gåva och leva av den.

När vi tar den risk som det innebär att lita på Guds gåva, som kommer till oss gratis, då tar vi emot Kristus, och som Maria ger vi honom till världen.

“Herre, må det ske med mig som du har sagt, för ingenting är omöjligt för dig.”

Lördagskvällens förbön

Här är den förbön som vi bad i Domkyrkan på lördagskvällen, före bönen runt korset och ljuständningen.

***

Gud, vi ber för alla oss som samlats här i domkyrkan ikväll. Hjälp oss att bli bärare av tillit och försoning. Genomlys oss med din kärlek.

Vi ber för alla de Taizémöten som planeras och genomförs runt om i världen. Idag ber vi särskilt för mötet på Lia gård i Norge som äger rum denna helg, och för förberedelserna inför mötet i Moskva i påsk.

Vi ber för krigens och konflikternas offer. Idag ber vi särskilt för Libyens folk och för den svåra situationen i hela Nordafrika. Skydda folket från våld och umbäranden, hjälp dem i kampen för fred och frihet.

Vi ber för de av oss som lider under livets alla krav och svårigheter, för alla som kämpar med sig själva och som längtar efter att få hitta hem.

As World Earth Hour passes, let us pray for the safeguarding of the creation, that each one of us may take their responsibilities to heart for the beauty of all that God has entrusted to us on earth.

Gud, vi ber för de människor som drabbats i Japan, de som skadats, de som sörjer, de som saknar någon, sitt hem, sin gemenskap. För de oroliga och rädda. Var med dem.

Christ, you died and rose for us so that nothing can ever separate us from the love of God. Help us to spread your love. Amen.

Tack!

Ett stort stort tack till alla som var med under helgen!

Idag ska vi andas ut lite. Sedan kommer det mer här …

Förberedelsegruppen

Hälsning från Japan

Vi har fått en hälsning från Michio som kommer från Japan och som är volontär i Taizé. En grupp unga i Japan har bestämt sig för att samlas som i Taizé och be för sitt land, och vi inbjuds att vara med i bönen:

God of compassion, you never leave us. You are with us in joy and sadness.
Give your help and encourgement for all the victims of the earthquake.
We are going to offer our sacrifice, and continue to pray for them.
We pray that their peaceful life may come back quickly, also for those
who died in the earthquake, may their souls rest peacefully with you.
In the Lord Jesus Christ.
Amen.

Snart!

Imorgon bitti börjar vi med morgonbön tillsammans med Domkyrkans morgonbedjare. Sedan börjar det stora företaget att bära ner alla stolar i Kryptan. Förvandling! På eftermiddagen kommer ljudfirman och riggar, och stengolvet tejpas så att alla ser var man kan sitta och var det måste lämnas utrymningsvägar (sådant är viktigt även om vi inte har tänkt att det ska bli någon eldsvåda). Och dekorationsgruppen förvandlar Domkyrkan ytterligare med de stora ikonerna som många minns från förra gången. Och ljus, förstås. Och sångare och instrumentalister samlas för att öva. Och fikagruppen åker och samlar in bröd och muffins och handlar det sista och delar upp det. Och sedan kan allt börja …

Välkomna allihop!